Blazie

Att ställa "diagnos" på sej själv gällande sitt problem gör det lite lättare att kunna hantera problemet. Men det betyder inte att man ska ställa den typen av diagnos som tyder på allvarligt sjukdomstillstånd. Det är alltså inte en läkares bedömningsdiagnos jag menar. Dock kan hantering av problem, som tex långvarig stress, ta lång tid att bearbeta och hantera, precis som en allvarlig sjukdomsdiagnos. Man kan även i sin terapi/hantering engagera sej mer eller mindre periodvis.

Hur känner man igen stress?

Om man tänker efter lite hur man lever så märker man att man ofta skyndar på, inte bara fysiskt utan psykiskt. Man är alltså oftast ett steg före i sina tankar/planering/känslor. Man har svårt att ta sej tid till att koppla av och ta pauser. Detta hänger också ihop med sin självkänsla. Stressar man på sej själv kanske man (normalt) har stora prestationskrav på sej själv, eller så får man press och krav på sej när man märker att man inte klarar av det tempo man är i (eller pressar sej in i).

Ett steg längre är att man känner av fysisk smärta, tex i necke/axlar/rygg. Detta beror på att när man stressar kroppen drar man upp/ spänner axlarna. Det är så kroppen funkar. Får man inte chans att varva ner så får heller inte axlarna återfinna sej i sin naturliga position. Ryggen är även den känslig för stress och spänner sej lätt vilket kan bidra till smärta.
Jag har själv märkt att hög stress gör att kroppen automatiskt letar upp kroppens känsliga och svaga punkter och bidrar till, eller förstärker, smärta.
Sömnsvårigheter är också vad stress kan orsaka. Man kan även få yrsel, kallsvettningar, trötthet, koncentrationssvårigheter, minnesförlust, mm. Många fysiska åkommor beror dessutom på brist på regelbundet matintag, sömnsvårigheter mm.

Du kanske vet fler fysiska tecken?


Psykiska tecken kan vara att man får svårt att vistas bland människor, främst i grupp. Man blir tillbakadragen och kan få starka olustkänslor. Man kan få mer eller mindre stark ångest. Även svårigheter att hantera sin vardag samt jobbet infinner sej. Detta kan ha med att prestationskraven ökar samtidigt som alla sina basala behov (mat, sömn, paus...) krakelerar. Man kan tycka att det är jobbigt att ta sej till och delta i aktiviteter. Man kan bli känslig överlag och även få okontrollerade gråt attacker.
Dessa tecken, både fysiska och psykiska, är vad jag själv fått erfara i min starka stressperiod.

Har du känt av något av detta? eller ytterligare tecken?


Är tabletter en bra lösning på sitt besvär?

Ponera en situation:
Man känner akut behov av hjälp, man går till läkare och får utskrivet antidepp.medicin. Man tar dem enligt föreskrifter men man märker ingen skillnad. Då tycker jag att det talar för att det krävs att man har kraftig depression, på självmordsnivå, för att medicin ska ge resultat. Jag tycker det är för lätt att få utskrivet tabletter i detta sammanhang. Läkare borde dessutom hänvisa till tex KBT (kognitiv beteende terapi), psykolog eller terapeuter. Varför inte sammarbeta när fysiska problem står så nära sammankopplat med psykiska besvär?
Det skulle kännas som det mest effektiva! Eftersom det oftast är först hos läkaren man hamnar när man mår dåligt.

Om man har möjlighet (och inte lider av ständigt starka självmordstankar) tycker jag att man bör tänka bortom tabletter, för det är ändå ingen långvarig lösning. Det som är väsentligt här är att man är i stort behov av att förändra och medvetandegöra sina tankemönster samt sitt beteende. För sina besvär kan handla om hur du lever, tänker, agerar, tar in, identifierar som är orsaken till din stress eller ångest.
Det kan även vara så att din kropp saknar något ämne i kroppen som bidrar till dina besvär. Men sedan kan vissa ämnen, eller signaler, i hjärnan återfås om man ändrar sitt beteende. Så det behöver inte vara en medicinsk fråga alla gånger. Hjälp till självhjälp kan vara din medicin!


Oavsett om man har fysiska och/ eller psykiska besvär eller inte har några besvär alls av sitt sätt att leva tycker jag att det kan vara värt att beskåda och tänka efter lite hur vi lever och tänker. Är du inte uppmärksam kan du hamna i en stress/ ångest situation senare som kan få allvarliga konsekvenser. Det är en process som man kanske inte märker av att man är påväg mot från början.
Orsaken till stess och ångest kan också ha med sin uppväxt och hur du levt innan. Ett beteendemönster kan ta lång tid att ändra om man tex har levt ett stressigt och kravfyllt liv eller om föräldrarna (indirekt) pressat dej under din barndom. Detta kan ge spår senare i livet.



I nästa kapitel tar jag upp olika behandlingar för att hantera sina besvär. Det är allt från KBT, terapi till praktiska övningar som man kan göra hemma på sin fritid, på arbetet eller i skolan som underlättar och som långsiktigt kan ta bort negativa tankar och stress. Övningar som man får praktisera själv har jag fått erfara vara väldigt effektivt!

Mycket nöje med läsning. Ha en fin dag!