Blazie

När jag var som mest påverkad av min stress hade jag svårt att vistas bland människor, speciellt stora folkmassor. Människor krävde/sög så mycket energi av mej som jag inte visste vad jag skulle göra av med. Jag var rädd att folk skulle tycka illa om mej. Jag saknade ett filter för onödiga tankar.
Mycket märklig situation att befinna sej i.
Utöver stressen som gjort mej psykiskt svag tror jag det handlar om krav som gått på tok för långt, till en orimlig nivå.

Om du känner igen dej i det jag beskriver så bör du definitivt gå KBT- kurs.

Kraven vi har på oss själva idag, även i sällskap med andra, ökar. Jag tycker det är intressant att praktiskt studera hur folk agerar tillsammans med andra. Det är tydligt hur folk intar roller och att många ibland kämpar sej fram för att ge ett bra intryck. Tydligast är detta i ungt sällskap.
Om man släpper egofokuset tror jag det är lättare att frångå att känna övermäktiga krav.
Vissa krav som peppar en till sitt mål är sunt , men det måste vara rimliga, genomtänkta och personliga krav.

Hans (prästen från vår församling) berättade vid ett tillfälle under äktenskapskursen om hur de agerar i Norrland. De kan stämma träff och bara sitta ner och inte säga mycket alls, ibland ingenting....de bara sitter och fikar tex.
Jag tror att det är viktigt att ha med tanken om att kunna vila/vara tillsammans med andra. Man behöver inte alltid anstränga sej i sällskap.